Theese days

Ibland måste jag inse att det är okej att vara ledsen, att man knappast kan vara på topp hela tiden. Ändå är det som att det blir ett sådant långt kliv att jag har svårt att ens acceptera det. Jag, ledsen? Jag, inte glad? Va?

Och sen, nej juste, jag är ju faktiskt bara människa. Jag också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0