heltenkeltjulia

Jobbar hårt och duktigt med att försöka intala mig själv att jag klarar av allt och lite till. När man sedan börjar tjuta för att en kompis vill dra med en till Norge kommer verkligheten ikapp och jag känner mig fångad i mitt eget liv. Bra jobb och lägenhet, helt underbart, javisst, men vill jag någonting mer? Förstå mig rätt, jag älskar mitt jobb och min lägenhet har blivit mitt hem nu, men jag kan sakna lite spontanitet i vardagen. Antar att detta blivit allt tydligare nu när det är mörkt, kallt och stressigt på jobbet med tre dagar ledigt denna månad. Att folk tycker det är en bra idé att dra till Thailand är ju kul för dem också, verkligen. (Det är ju faktiskt riktigt roligt för dem, och lite glad för deras skull är jag väl) Inte för att jag är avundsjuk.... Får ju trots allt vara hemma i kylan, sjuk och med arslet fullt av jobb! Woho!






Känns sådär va...