heltenkeltjulia

H E L V E T E vad trött jag är. Natten bjöd på två timmars sömn, skyrrebyrre! Kvällen igår var helt perfekt och det var längesen som jag hade så roligt. Dagens jobbpass var dock en marddröm. Ville typ sätta mig i ett hörn på golvet och vara bitter.

Tanken var att jag skulle träffa Nathalie efter jobbet, men det blev uppskjutet tills imorn.. Jag spenderade resten utav kvällen borta hos farmor. Det är svårt det där, när man inte kan göra någonting. Att se en person förändras så otroligt på så kort tid, liksom tyna bort. En av de jobbigaste sakerna är ju att man inte vet, man vet inte när det kommer att hända. Varje gång jag beger mig till sjukhemmet så har jag på nåt sätt en inställning att "detta är nog sista gången", och missförstå mig inte, men det är svårt att ha den känslan när man hälsar på nästa gång också, och sedan nästa igen. Jag har svårt att förstå, att liksom acceptera detta då hon enligt mig, och antagligen många fler, är och alltid varit Tarzan. Jag ser att hon försöker fortfarande, även om det liksom inte är så långt kvar nu. Även fast hon har haft ett så händelserikt liv och en tillvaro som många endast drömmer om så känns det inte som att hon är färdig. Ikväll sa hon till mig: "Det finns så många böcker jag skulle vilja läsa". Farmor och böcker har alltid hört ihop. Hennes lägenhet är som ett mindre bibliotek, och vi skulle ju kolla igenom hennes resdagböcker sa vi...

Vännerna är hemma igen. Men en annan person är på väg bort.