It's not me, it's you

Well well, efter att ha proppat i mig en fet chokladkaka kom jag till insikten att det kanske vore bra att köra igång ordentligt med work out igen. Senaste veckorna har det bara blivit två tre ggr/v mest på grund av tidsbrist. Och att jag alltid hittar nåt annat som är sååå mycket viktigare att göra. Typ tröstäta en marabou mjölkchoklad med daimsmak. Hur värt? Inte alls egentligen. Jag har en förmåga att intala mig själv att jag "verkligen är värd det", men saken är den att det är ju faktiskt jävligt destruktivt snarare. Skulle önska att tanken på en morot föll sig naturlig som belöning. Eller typ mat. Det är nämligen en sån där grej som den senaste tiden blivit bortprioriterat.

Egentligen mår jag bra, as always. Men är just nu inne i en jävligt svårdefinierad period med mycket stress, ovisshet och en oförmåga för acceptans. Förvirring big time.

This is my fuck you-face:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0